Sådana däringa frågor...

...som brukar kopieras runt i folks bloggar. Jag ska väl inte vara sämre än att följa med strömmen =P.

PERSONLIGT
Vad heter du: Maria
Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig: Morfar tyckte på skämt att att jag skulle heta Isidora (hans andranamn var Isidor), det hade jag inte haft något emot. Hade jag varit en kille hade jag fått heta Fredrik.
Vilken årgång är du: Årgång 80.
Var bor du: Linköping.
Hur lång är du: 167,5 cm.
Ögonfärg: Melerad, åt det blå hållet.
Vikt: Väger mig nästan aldrig, så just nu har jag ingen aning.
Sysselsättning: Just nu sjukskriven.

FAVORIT...
film: Ninotchka
årstid: Alla har sin charm, men jag är svag för höstens färger.
mat: Mammas potatisgratäng.
dryck: Te, cola och öl.
djur: Katt och hund.
färg: Lila, rött och svart.

KLÄDER
Vad använder du just nu för jacka: Min älskade 60-talsjacka som jag hittade på UFF för snart 9 år sedan.
Vad använder du just nu för skor: Omväxlande Dr.Martens och ett par 1800-tals inspirerade kängor med klack.
Favoritfärg på kläder: Svart och lila.
Vilka kläder skulle du vilja ha just nu: En snygg dräkt.
För ungefär hur mycket köper du kläder för i månaden: I snitt 200-300 kr kanske.
Vad har du för jeansstorlek: Brukar ha runt 40 i de flesta kläder...

SENASTE PERSON SOM...
sov i din säng: Martin
såg dig gråta: Martin
pratade med dig: Martin
du delade en drink med: Det kommer jag inte ihåg.
du gick på bio med: Martin.
du gick på stan med: Hannah.
skickade ett e-mail till dig: Min körledare.

HAR DU NÅGONSIN...
sagt ”jag älskar dig” och menat det: Självklart.
bråkat med ditt husdjur: Bråkat och bråkat... Snarare tillrättavisat.
drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Nej, tack o lov.

VARIT I...
Norge: Ja.
Finland: Japp.
USA: Nej
Kina: Nej
Tyskland: Jawohl.

STUFF
Har du varit kär i någon du inte haft någon chans på: Ja.
Är du ensam nu: Nej, Martin, Fjodor och Viking är ju här.
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: Tyvärr gräsliga låtar i stil med "Macarena".
Vill du gifta dig: Been there, done that.
Vill du ha barn: JAAA!!!

EXTRA STUFF
Tar du droger: Nej.
Dricker du: Ja, men inte så ofta som förr.
Vem är din bästa vän: Hannah.
Vad är du mest rädd för: Att förlora någon jag älskar.
Vilka kläder sover du i: Pyamas, nattlinne eller inga alls.
Var vill du gifta dig: Jag vill förnya mina löften med Martin i Las Vegas nån gång, bara för att det är så white trash.
Vem hatar du verkligen: Jag är inte en person som går runt och hatar.
Varit kär: Oh, ja!
Kör du bil: Jag övningskör någon gång i veckan.
Har du ett jobb: Nej.
Gillar du att ha folk omkring dig: Det beror på hur jag känner mig.
Är du ett hälsofreak: Hahaha, nej.
Har du någon tatuering: Japp, tre stycken till och med... Har faktiskt lite lust att göra en fjärde.

DE SENASTE 48 TIMMARNA, HAR DU...
gråtit: Nej.
köpt någonting: En flaska mineralvatten på tåget igår.
varit sjuk: Nej.
sjungit: "Åh, ni fantastiska män, som vet hur man angör en brygga..."
sagt ”jag älskar dig”: Ja, för ungefär en kvart sedan.
velat säga till några att du älskar dem: Uppenbarligen.
träffat någon ny: Nej.
saknat någon: Ja, saknade Martin igår.
kramat någon: Ja, Martin.
kissed someone: Yes, my husband.

SENASTE...
låt du hörde: "O Evangeline"-Emmylou Harris (SÅ jävla underbar låt).
film du såg: Titanic, en annan version än den kända.
sak du stal: En penna som jag glömde lägga ifrån mig.
mat du åt: Mackor.
gången du åt en 7-eleven korv: Har aldrig köpt korv där.

Helgen (men mest om min bisarra fredag)

Nu är Sigyn hemma igen, efter en väldigt mysig helg i Växjö hos Hannah och djuren. Vi lyssnade som vanligt på musik, snackade, drack cola, handlade prylar, gick promenader och åt en massa gott och onyttigt. =)
Per var bortrest å Partiets vägnar, men han kom hem innan mitt tåg gick, så vi han iallafall träffas lite. Jackie hann jag tyvärr bara krama, eftersom hon kom med det tåg jag skulle åka med.

Fredagen var minst sagt speciell! På dagen var jag hos min läkare för första gången på ett bra tag, och det var nästan lite omskakande. Hon föreslog att jag ska byta medicin och behandling helt. Hon har tidigare varit inne på en annan diagnos än den jag hittills haft, och nu vill hon behandla mig med en sorts medicin jag inte har någon som helst kunskap om. Det innebär att jag måste trappa ner på den medicin jag äter nu, och sådant kan bli jäkligt kämpigt, det vet jag.
Men jag ska få en tid för information innan jag helt beslutar mig. På ett sätt är jag villig att pröva, kan det hjälpa mig kanske det är värt det. Samtidigt är jag rädd inför framtiden, jag vill inte få några stora bakslag när jag kommit så här långt. Men det hela kanske klarnar när jag vet lite mer.


Min resa till Växjö blev det misärvarning på. Det började med att jag väl på stationen upptäckte att mitt tåg var över en timma försenat. Eftersom jag hade ett byte kändes det inte så jättebra. När jag satt där och surade var det en lite sjaskig man som blev högjudd och började trakassera ett gäng ungar i nedre tonåren. Han verkade påtänd och var väldigt agressiv och hotfull. Tror att det var en gammal pundare. Gänget gick in på Pressbyrån, och mannen gick ut på perrongen.
Strax efter började han gorma och ha sig igen, jag tittade ut (satt vid fönstret), och bara ett par meter från mig såg jag hur pundaren var i handgemäng med en kille. En tredje man, klädd i blåbyxor, gick emellan och försöker hålla isär dem. Då blev pundaren bindgalen och började puckla på blåbyxemannen! Denne tog då helt plötsligt värsta greppet på sin motståndare, och situationen kändes plötsligt ännu mer allvarlig. Med pundaren var en kvinna (såg ganska påtänd ut hon med), hon började gå på blåbyxemannen med sparkar och slag. Vi som såg på visste inte vad vi skulle göra, en tjej ringde polisen och jag liksom stöttade henne och föreslog vad hon skulle säga.
Nu hade blåbyxemannen fått ner pundaren på marken alldeles utanför fönstret, och vi hörde att han ropade "Men fattar du inte att jag är polis?!". Kvinnan sparkade och slog honom alltjämt, medans hon skrek okvädningsord. Sedan försvann hon ett par minuter, då lyckades polisen hala fram sin bricka och visa den. Trots detta fortsatte pundarmannen att göra våldsamt motstånd, och kvinnan kom tillbaka och fortsatte med sitt påpucklande. Eftersom mitt tåg snart skulle komma in gick jag ut på perrongen, och ungefär då kom en polisbil.
Pundaren började plötsligt skrika och oja sig "Polisvåld! Jag har vittnen! Jag får kramp i hjärtat!" Men jag hade ju sett att polismannen skötte det hela som han skulle. Han använde inget mer våld än just det som situationen krävde. Därför erbjöd jag mig att gå i god för detta, så nu har jag vittnat om händelsen per telefon. Trodde väl aldrig att jag skulle göra något sådant, har ju dålig erfarenhet av hur poliser kan vara, och brukar inte vara snar till att ta deras parti. Men detta var det enda rätta att göra, "blåbyxepolisen" verkade vara en bra polis, och sådana behövs verkligen.

Oj, vad långt detta inlägg blev, blir kanske lite mycket om jag berättar allt om helgen. Men Hannah har ju bloggat om den också!

Hon är guld värd förresten, den bästaste vännen man kan ha.

Tankar om Dusty (både mina och andras)

Upptäckte en intressant intervju med Vicki Wickham igår! Hon var Dustys manager från 80-talet och framåt, och de lärde känna varandra redan 1963, när Dusty gjorde debut som soloartist. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om miss Wickham, för hon har gjort vissa uttalanden som får Dusty att framstå som besvärlig och bortskämd.

I boken "Dancing with demons" skriver Vicki Wickham tillsammans med journalisten Penny Valentine (låter som en karaktär ur Harry Potterböckerna) om Dustys liv, både privat och karriärsmässigt. Den har fått stor kritik av fans, eftersom den berättar om saker Dusty inte själv ville ha offentliga. T ex sa Dusty själv alltid att hon var bisexuell, men Vicki hävdar å det bestämdaste att hon var homosexuell (man tycker ju att Dusty borde ha vetat det bäst själv *roll eyes*). Vidare beskriver boken på ett ingående sätt hur Dusty blir svårt deprimerad då karriären faller på 70-talet, hur hon dricker, äter piller och skadar sig själv.
På det hela framstår hon som en väldigt tragisk person, och tonfallet i boken är nästan lite nedlåtande på sina ställen. Ungefär som "den stackars lilla Dusty visste inte bättre". Visserligen tycker jag inte att det är något att skämmas för, svår psykisk ohälsa är ju väldigt vanligt idag, och jag kände starkt med Dusty när jag läste boken. Kunde ju känna igen mig i så mycket.
Men jag tycker att det är lite respektlöst att gå så emot Dustys vilja. Kanske hade hon själv ändrat sig om hon hade fått levat vidare, kanske hade hon velat dela med sig av sina upplevelser om hon hade vetat att hon genom det hade kunnat stärka andra. Men det får vi aldrig veta.

Pat Rhodes, som var Dustys assistent i många år, är inte så glad åt "Dancing with demons". I en ganska ny intervju säger hon att hon inte alls kan hålla med det som står i "a certain book", utan minns Dusty som en oerhört varm och generös människa med massor av humor. Hon beskriver i intervjun hur Dusty som gäst på Pats bröllop klädde ner sig totalt, för att inte på något vis dra uppmärksamheten från brudparet. Det är inte vad jag tror att en besvärlig och bortskämd person skulle göra.

Hur som helst verkar det iallafall som att Vicki Wickham kanske har tagit åt sig av den massiva kritiken av hennes uttalanden om Dusty som person, för i denna nya intervju fokuserar hon på det positiva i Dustys liv. Hon berättar bland annat om Dustys stora passion för katter (ännu en sak jag kände igen mig i, hehe), och hur Dusty under hela sitt liv omgav sig med en hord av hemlösa katter hon hade förbarmat sig över. Ett av hennes album är t om tillägnat hennes katt Malaysia, som tyvärr blev överkörd.
Vicki berättar även mycket om musiken och Dusty som artist, och hur texten till "You don't have to say you love me" kom till. Hahaha, tänk om folk hade anat att Dusty egentligen tyckte att texten var skit! Men allt det där får ni ju höra när ni lyssnar på intervjun, vilket jag absolut tycker att ni ska göra! En varning utfärdas dock för Vickis gräsliga frisyr som hon har haft sedan 70-talet. =P

Om man vill läsa mer om Dusty kan jag rekommendera The White Lady Of Soul, som är den största siten ägnad åt Dusty. Vill man åt texter och diskografi och liknande fakta kan man bege sig till A Girl Called Dusty, som också är en väldigt bra site.

Jag tror att Dusty sitter på ett litet moln med alla sina katter omkring sig och tittar ner på oss och garvar över att vissa är så besatta av henne. Hon hade humor den damen, det kan jag lova! =)

Studsbollstillverkning är bra som terapi!

Nu har Hannah åkt hem, och min hjärna bestämde sig bara efter några timmar att tänka på otrevliga saker igen... Det verkar som om det gäller att distrahera sig själv lite smått...


Igår var vi på stan, köpte garner och kollade på second hand. Vi var även på Schelins konditori och tjuvstartade med varsin semla (fy på oss, man FÅR verkligen inte göra så). =)
Medans vi väntade på bussen hem var vi inne i en leksaksaffär där vi hittade en grej vi bara var tvungna att köpa! Ett "gör-din-egen-studsboll-set"!!! Det var riktigt häftigt, man skulle hälla ett sorts granulat i formar av olika designer. Det fanns 6-7 färger plus lite glitter. Sedan var det bara att stoppa ner formen i ett glas vatten i 5 minuter, sedan låta den stå i en kvart, och vips hade man en egenhändigt designad studsboll. Det fanns även med 3 nyckelringar att fästa vid en boll. Rekommenderas verkligen om man ska köpa present till något barn! Tror att minimiåldern var 6 år.

Vidare plågade jag Hannah i sedvanlig ordning med att visa flera timmar Dusty Springfield på DVD, vi hann även med att kolla på ett par avsnitt av Kvinnofängelset. Vi har varit på ett par riktigt vintriga långpromenader i skogen med Cicci också, hon kunde vara lös nästan hela tiden, till hennes stora glädje.

Fjodors största glädje just nu är nog att Cicci har åkt hem, han låg i datorrummet hela tiden när hon var här. Och han såg SUR ut. På nätterna fick Cicci sova inne hos Hannah i vardagsrummet, och vi stängde till där med galler, då passade fjodor på att äta och gå på lådan. Så det gick ingen egentlig nöd på honom. Men jag har nog aldrig sett honom så förtretad förut. Och ingen varelse kan nog se så sur ut som en irriterad katt! =D

Första något sånär drägliga dagen på länge

Idag kom Hannah hit, min räddare i nöden. =D
Voffen Cicci är också med, hon är en sådan där underbar hund, precis som Selma och Freja. Vi har hunnit med en hel del faktiskt. McDonaldslunch, irrande i ett mkt snöigt Ryd, inköp av förnödenheter (läs: Coca Cola och clementiner), en lektion i rätstickning, en 1-timmas kvällspromenad, och hysteriskt skrattande åt Peter Jöbacks något... hmm... slängiga paket.

Det enda tråkiga är att Eva är för sjuk för att joina oss imorgon... Vi som skulle till Ragnar's och allt =(. Och att vara sjuk är gräsligt, känner verkligen medlidande med den stackarn.
Men jag och Hannah ska ändå in till stan imorgon, hon har fått blodad tand vad det gäller stickning, så vi ska besöka en garnaffär. Och så ska jag få en present av Hannah och Per för att de tycker synd om mig. Skönt med lite plåster på såren (och då menar jag inte själva presenten, utan tanken bakom).

Nej, nu ska jag nog göra som Hannah, sova lite.

Human kindness...

"Broken windows
In empty hallways
Pale dead moon
And the sky streaked with grey
Human kindness overflowing
And I think it's gonna rain today

Scarecrows dressed in the latest styles
With frozen smiles to keep love away
Human kindness overflowing
And I think it's gonna rain today

Lonely, so lonely

Tin can at my feet
I think I'll kick it down the street
That's the way to treat a friend

Right before me
The signs implore me
Help the needy
And show them the way
Human kindness, it's overflowing
And I think it's gonna rain today"

Näe, inte mer nu..

Jag blir så trött, nu är jag sjuk IGEN! Ont i hela kroppen och halsen, stel i nacken och 38 graders feber. Typiskt att det händer första arbetsveckan efter lovet, man vill ju liksom vara igång efter att ha varit hemma så länge.

Det verkar vara något jävla virus, jag äter ju fortfarande penicillin för bihålorna.
JAG VILL VARA FRISK! *arg*

Jag har gjort det!!!

Kört på allmän väg alltså. Jag och Martin åkte ut en bit utanför stan, och så skulle jag åka en liten bit på en ganska liten väg. Jag upptäckte att det här med att växla inte var FULLT så svårt som jag hade fått för mig. Så jag fortsatte att köra. Det var en grusväg (fast med snömodd och is) och jag fick möte ett par gånger. Första gången jag fick möte blev jag rädd, men det gick över på en sekund. Efter ett tag kunde jag växla upp till trean.
Rätt var det var sa Martin glatt: "Nu har du begått ditt första lagbrott i trafiken!" Det visade sig att jag körde i 35 km/h på en 30-väg *oops*. Men det är väl misstag man gör i början, det är ju lite att hålla reda på för den ovane.
Vid ett tillfälle kom vi ut på en 70-väg, det kändes lite häftigt =). Men det var tack och lov nästan ingen trafik, och jag var nog högst uppe i 40 (snacka om vägsnigel). Jag är dock väldigt nöjd med mig själv, jag fick inte motorstopp en endaste gång.

Idag har jag kört bil för första gången i mitt liv!!! Det var skitkul, fast lite läskigt ibland. Jag rattade runt på parkeringarna uppe på gamla garnisonsområdet, där nu polisen och åklagarmyndigheten mm. håller till. Jag tränade mest på att möta kopplingen med gasen, lägga i backen och att styra rent allmänt. Enligt mamma(som agerade instruktör) skötte jag mig finfint. På onsdag ska jag kanske ut och köra med Martin, han tycker att vi ska ge oss ut på en landsväg så att jag får köra i högre växlar än ettans. Läskigt tycker jag. Vi får väl se hur det blir =).

Röda trianglar och garnnystan

Det bidde ingen övningskörning idag, eftersom jag äter piller med en röd triangel på. Eller ja, triangeln sitter ju inte på själva tabletterna, men ni fattar vad jag menar. Synd, för jag såg verkligen fram emot det. Men vi ska ta det på söndag istället, och det är ju inte så långt dit.

Imorgon ska jag gå på stan med syrran, det är alltid trevligt! Iallafall när man har pengar (har faktiskt kvar av julklappspengarna!). Jag ska bland annat köpa garn. Det är nästan lite pinsamt, jag börjar verkligen känna mig som en liten fru av något slag. Jag ska nämligen sticka en pläd efter beskrivning i Icakuriren *host host*. Den såg så snygg ut på bilden och verkade väldigt enkel att göra (bara räta maskor, bra, för jag kan inte sticka aviga).
Men jag ska inte sticka under stol med att jag gillar handarbete, jag gillar att skapa saker överhuvudtaget. Och om det sedan blir användbart är det bara ett plus.

My Prrrecious!

Det är så häftigt när man målar, man får till slut nästan som ett förhållande till tavlan man håller på med. När man är färdig känns det märkligt tomt. Men samtidigt är man löjligt stolt över den, man behandlar den ungefär som sin förstfödda =P.
Nu måste jag bara hitta en väggplats som är god nog åt den...

One pill makes you happy...

Ojojoj, vilken kväll... Fick något så gräsligt ont i huvudet, så jag fick åka upp till sjukhuset. Där konstaterade läkaren att jag troligtvis hade bihåleinflammation, och skrev ut penicillin. Eftersom jag hade så ont fick jag även värktabletter av det starkare slaget, som jag genast stoppade i mig. Och nu är jag ganska snurrig, ska nog lyssna på Jefferson Airplanes "White rabbit" och sedan krypa till sängs.

Den där Pucky är inte riktigt klok förresten! Vad är det för sätt att helt plötsligt radera hela bloggen!? Fyyyy på sig, Pucky!

Home sweet home

Nu är jag åter i Ryd! Kul att åka bort, men alltid lika skönt att komma hem igen. Julen har varit typiskt norrländskt mysig, och jag har fått en massa pengar i julklapp. Sådana är ju alltid bra att ha =P. Har inhandlat en del kläder, + lite akrylfärger. Fick bara en sådan oerhörd lust att måla! Har jobbat två kvällar i rad med en pop art-influerad tavla av den kära Dusty.

Annars händer det väl inte så mycket... Jag ska ut och övningsköra för första gången på fredag, det ska bli kul! Men jag bävar lite inför den dag jag ska köra i trafik, tänk om man får nån sorts tillfällig sinnesförvirring och kör in i nåt!

Tror att jag håller på att få bihåleinflammation, det känns som om jag har fått en snyting rakt över ögat. Eller så har jag verkligen fått en snyting, och kommer inte ihåg det (troligtvis en sån där tillfällig sinnesförvirring).

Mer svammel följer från eder tillgivna Sigyn...