Jag vet, urfånig titel, men what the hell, det är ju en 60-tals komedi med Doris Day vi snackar om! Undertecknad har väntat i månader på att den ska dyka upp i TCM's tablåer. Det är en sådan där film som de kör med jämna (eller kanske ojämna) mellanrum. Jag har bara sett snuttar av den tidigare, det är den där typen av komedi med fåniga förvecklingar, töntiga skämt och klantigheter ( t ex som att två personer lyckas fastna med fötterna i samma paraplyställ!)Precis vad jag behöver se med andra ord! 60-talshumorn verkar ha varit väldigt... speciell. Något krystad kanske, men ändå så fri på något sätt. Det verkar som att man inte behövde vara rädd för att verka töntig, för var man töntig så var man rolig! Visst, jag ser ju säkert inte på de där gamla filmerna på samma sätt som
de sågs då. Nu skrattar man ju minst lika mycket (om inte mer) åt det B:iga i dem, som åt de egentliga skämten. Ta t ex en film som Goldfinger, jag ligger alltid dubbelvikt i soffan av skratt åt Sean Connerys lilla babyblå frotté-sol-dräkt, eller åt hur soldaterna reagerar på gasen Pussy Galore släpper ut med sitt flygplan. De lägger sig ju fan ner innan ens planet hunnit förbi!
Visst, B:igheten i all ära, den skrattar man mycket åt. Men det som verkligen var menat som skämt är inte så dumt ändå, även om det känns lite tillrättalagt. Man får en viss hemtrevnadskänsla, och man känner sig på något konstigt vis trygg i det, att man nästan vet vad som kommer att hända. Och man behöver inte sitta och anstränga sin stackars hjärna med att förstå något sofistikerat skämt, utan humorn är antingen rent visuell (typ, någon sätter sig på en tårta), eller så är det rent språkliga lustigheter (som i "What's up, Doc?/Goddag yxskaft").Hur som helst kan man bara slappna av, och inte oroa sig för att något skämt ska vara över gränsen till det osmakliga eller obehagliga.
Nu säger jag inte att jag tycker att allt av modernare typ är dåligt, det finns massor av nyare filmer jag tycker är roliga. Men ibland behöver man lite gammal hederlig slap stick, det är bra för själen. "Spion i trosor" sänds den 24/4 kl. 15:35 på TCM. (Originaltiteln är förresten "The Glass Bottom Boat")
Dagens låt: "Poupée de cire, poupée de son" - France Gall
2 kommentarer:
OK, jag vet att detta verkligen inte har något med spioner eller trosor att göra men jag måste bara lämna ett kort telegram.
Marre meddelar härmed att hon - i sällskap med sin man - kommer till LKPG tordagen den 4:e maj och stannar tills söndagen den 7:e. VAR HEMMA DÅ! Det var tusen år sedan vi sågs sist och det är inte bra. Jag har saknat dig juh...
MARRE!!! =D =D =D
Jag har saknat dig med!
Men det är helt sjukt, vi ska nämligen till GBG just den helgen ni kommer hit... Men vi åker först fredagen den 5:e, så vi kanske kan träffas på torsdagen? För vi MÅSTE verkligen ses, det var alldeles för längesedan sist. Har du min mailadress?
Skicka en kommentar