Grodor och grävda gravar

Idag känns det faktiskt bättre, det var nog en vändpunkt igår. Jag har dubblat min medicin idag, och bara vetskapen om att den med all sannolikhet kommer att förbättra mitt mående inom ett par veckor, gör att jag känner mig lite piggare.

Idag har jag och maken varit och inhandlat diverse prylar med vuxenpoängsfaktor: ett duschdraperi med bubblor som är fyllda med något blått flytande grejs, som smällplast ungefär (fast man ska nog inte smälla de här bubblorna, hehe), en solcellslampa i form av en fjäril på en pinne att ha i trädgården(den ser inte så trashig ut som den låter) och diverse blomsterfröer.

Martin har grävt upp ett litet rektangulärt blomsterland, där vi har sått fröerna, grejen är bara den att det just nu ser ut som att vi har en grav i trädgården! Intrycket förstärks i och med att vi har satt dit två vanliga soldrivna trädgårdslyktor, så det ser ut som en nygrävd grav med tända ljus. Mycket komiskt! =D

Fjodor har förresten hittat en liten vän i trädgården. Vi har länge undrat varför han ligger och stirrar in i hörnet där vi har alla örter och kryddor planterade, men vi har mest trott att han ligger där och filosoferar. För några dagar sedan upptäckte jag en liten groda där, så det är förmodligen den han ligger och spanar efter hela dagarna. Jag tror att den har sitt bo där, men idag såg jag att Martin har slängt in en massa lerkockor i det hörnet, från när han grävde blomsterlandet. Jag blev lite upprörd, jag vill ju inte att grodan lämnar oss, jag tror att Fjodor skulle bli ledsen då. Men jag har fått uppfattningen om grodor att de är ganska tåliga, och gillar när det ligger lerkockor huller om buller (hoppas jag).

Dagens visa: "Hoppets sång" (Den där barnvisan om grodan som klarade livhanken för att han hade hoppet kvar, men jag tror att jag nästan är ensam om att kunna den. Söt är den iallafall.)

Det är tungt just nu

Jag har haft en riktigt jobbig vecka, har varit totalt nere för räkning. Orkar inte göra något alls, sover mesta delen av dygnet och tycker nästan inte att något känns meningsfullt. Det värsta är att tiden har gått så otroligt långsamt också, det känns som att det har varit tre veckor av apati. Det har handlat om att ta sig igenom dygnen, timme för timme, det skönaste har varit att få sova.
Det är inte roligt när man vaknar och inser att det inte alls känns bra inom en. Den här våren har faktiskt varit rent bedrövlig, jag har inte mått som jag ska sedan i början av januari. Det börjar kännas som att det räcker nu. Men nu har jag tack och lov fått börja på kognitiv beteendeterapi, jag hoppas verkligen att det kan hjälpa mig.

Äh, jag ska inte säga att ALLT har varit dåligt denna vår, det har faktiskt hänt kul saker också. Men det känns som att jag skulle ta till mig positiva saker bättre om jag inte vore såhär urkig i sinnet.
Det som nästan känns allra värst är att jag under senast veckan knappt lyssnat på musik. Det slog mig nu, jag har liksom inte kunnat ta till mig musiken jag hört, utan bara kännt mig likgiltig. För mig är det annars en känsloupplevelse att lyssna på musik. Men förhoppningsvis är det så enkelt att det är dags att höja medicindosen, jag äter en ganska låg dos just nu.

Hmm, jag hade mer eller mindre bestämt att jag skulle fokusera på de positiva sakerna med mitt liv i den här bloggen, men det är inte så lätt när allt går i svart. Jag hoppas att nästa inlägg blir gladare.

Oh, what a night...

Såhär trött har jag inte varit på länge, men jäklar, vad roligt jag har haft det. Konserten igår var väldigt bra, han var över förväntan! Man kände sig förflyttad till en dammig vägkant utanför New Orleans nån gång på 30-talet, det var verkligen känsla i det.
Men det bästa var nog när han blev presenterad som Tjoff (något sorts uttal av namnet "Geoff" alltså), jag trodde att jag skulle dö! Jag vågade inte så mycket som titta på Eva, för hade jag gjort det hade jag fått ett skrattanfall som inte hade gått över i första taget. Som tur var lyckades jag på något vis lugna ner mig.

Vidare så fick vi för oss att jogga igenom Stureplan klockan elva på kvällen, och Nina fick en engelsman att skratta genom att på svenska förklara hur man fixar samma frisyr som Ann Vibble. Jag gjorde tydligen ännu en rolig min när jag skulle äta Dumleglass, och Eva var allmänt förvirrad efter att ha pratat med Tjoff.

Hemma hos Eva tittade vi på Dustys konsert i Royal Albert Hall, och jag måste verkligen säga att jag är lyckligt lottad som har sådana vänner som inser hur underbar Dusty var. Både Eva och Nina tycker att den DVD:n är så bra att de vill köpa den själva! =)

Vi tittade även på Prisoner In Consert, och jag garvade mig som vanligt helt fördärvad åt cowboy-Patsy! Jag har faktiskt ont i magen för att jag har skrattat så mycket. Men bussen hem var inte rolig. Visserligen fick jag två säten för mig själv, men det är inte roligt att sitta på en varm buss i över tre timmar, särskilt inte om man har varit vaken hela natten.

När jag kom hem var det bara att duscha och äta och åka iväg igen. På konfirmation. Jag kan säga som så, att det var rent plågsamt att sitta med grav sömnbrist i en kyrkbänk och höra på ett konfirmationsförhör.
Och nu är jag så trött att jag inte vet vad jag heter, men av någon outgrundlig anledning sitter jag här framför datorn istället för att ligga i min sköna säng. Ibland förstår man sig verkligen inte på sig själv.

Dagens: "The Look Of Love" - Dusty live i Royal Albert Hall (fullkomligt underbart att se hur hon bryter ihop av skratt mitt i denna låt, jag förstår PRECIS hur hon kände sig)

Idag

Jag ska börja med att berätta att Freja har fått komma hem, det verkar som att hon har klarat sig bra, men hon ska på återbesök om en månad och då ska de väl kolla så att alla inre organ fungerar som de ska. Nu ska hon vara i stillhet i en vecka och äta kortison och antibiotika.

Imorgon ska jag åka upp till Stockholm igen! Eva upptäckte plötsligt att en viss broder till "någon"(=P) ska spela på Nybrokajen, och eftersom hon är fullkomligt besatt av denna "någon" så måste hon ju se brorsan. Jag och Nina ska följa med som moraliskt stöd. Men det ska bli intressant, han räknas tydligen som en gitarrist i världsklass. Jag har ju bara hört vissa låtar, men det var väl i ärlighetens namn inget som jag direkt fastnade för. Fast det var en som var ganska rolig, den lät alldeles knarkig!
Men att åka upp till Stockholm och träffa vänner är ju aldrig fel! Det är bara synd att Hannah ännu en gång inte kan vara med... =(
Men hon ska komma hit under pingsthelgen, och det ser jag verkligen fram emot!

Dagens: "No Child Of Mine" - Marianne Faithfull (Från "Before The Poison, hela den skivan är för jäkla bra)

Freja

Usch, idag har jag varit med om en riktigt otäck sak. Jag och mamma var ute hos syrran, jag skulle hjälpa henne lite i trädgården och mamma skulle sitta i solen och vila upp sig. Annelis (min syster alltså) hund Freja var ute, men hon var inte lös, utan kopplad till en ganska lång lina.

När vi skulle fika märkte vi att Freja var besvärad av något, hon kliade sig i ansiktet och gnodde det frenetiskt mot gräset. När hon inte slutade kollade vi efter, och då såg vi att hon var alldeles svullen runt munnen. Anneli hämtade sina hundböcker och kollade vad man ska göra vid insektsbett. Freja gillar att tugga i sig getingar, men hon har aldrig tidigare reagerat på det här viset. Bara på 10 minuter blev hon jätteuppsvälld i ansiktet, flämtade och gnällde och verkade allmänt dålig.
Jag och Anneli satte oss i bilen med henne och körde till djursjukhuset, det var en ganska nervig färd. Vid ett tillfälle lade sig Freja med huvudet i mitt knä och såg helt borta ut, så jag blev jätterädd. Men när vi kom fram hoppade hon ur bilen som vanligt, hon var bara väldigt stillsam av sig.

Veterinären undersökte henne med en gång, hon trodde att det var ett ormbett! Mest för att det var en sådan kraftig reaktion och för att tandköttet var missfärgat. Hon sa också att oftast klarar sig hundar utan skador, men att det finns en viss risk att det lever och njurar skulle ta stryk. Men de skulle hålla kvar Freja i ett dygn och ge henne dropp, kortison och antibiotika. Så vi fick åka därifrån med ett tomt koppel.

Jag har tagit hand om Freja ganska ofta, så det är verkligen jobbigt att se henne bli så sjuk. När Anneli skaffade henne för 6 år sedan var jag där jätteofta och promenerade med Frejis. Jag hoppas verkligen att hon kommer att klara sig utan men, hon är ju ingen unghund längre.

What we did on our holiday (också namnet på ett av Fairport Conventions album)

Imorgon ska vårat badrum vara färdigrenoverat, det är verkligen på tiden. Det ska bli skönt att kunna sova hemma, jag har saknat Martin och mina skivor.

I helgen var vi i Göteborg hos Martins mormor. Det är verkligen en upplevelse att komma dit, hon bor nära havet i ett jättelyxigt område i Torslanda, så man känner sig VERKLIGEN som en outsider bland alla miljonärsvillor och BMW:s. Nu kanske det låter som att jag har gift in mig i en väldigt rik släkt, eftersom min makes mormor bor på ett sådan ställe, men så är inte fallet. När Martins morfar byggde huset på 50-talet var det nästan inga hus där alls, det var mest arbetare som hade små sommarstugor där. Men på de senaste åren har det blivit värsta gräddhyllan, och mitt bland alla jättedyra, stora hus ligger mormor Siws lilla stuga med fjällpanel. Det ser nästan lite komiskt ut, känns som en knäpp på näsan åt alla girigburkar som vill åt tomterna därute. =D

Det är så roligt att besöka henne, hon berättar alltid om sin barndom i 30-talets Göteborg. Hon växte upp i Majorna och de var 10 syskon. Och så talar hon på den bredaste göteborgska, det gör att alla hennes anekdoter blir ännu roligare än vad de redan är. Hon är verkligen rar, hon gick hela helgen och klappade mig på kinden och sa "Men det var väl en duktig flicka!" och "Gå och vila dig en stund nu, lilla hjärtat, nu har du jobbat hårt." Vi försökte hjälpa henne så mycket som möjligt med olika göromål eftersom hon börjar bli lite till åren. Det är bra att jag kan ha Martins mormor som extramormor, jag har ju varken far- eller morföräldrar kvar i livet.

Nä, nu måste jag verkligen gå och lägga mig om jag ska orka upp till jobbet imorgon.

Dagens: "Analyzing Time" - Py Bäckman (såå jäkla skön låt)

Emmylou och Patsy

Idag gick jag som vanligt, lyssnandes på min iPod i vårsolen. Det är mest 60-talsmusik + sena Marianne Faithfull och Emmylou Harris som ligger på iPoden just nu. Och så Dusty förstås, men hon finns ju där för jämnan. På söndag ska Emmylou vara med i Bingolotto förresten (av alla program). Det ska spelas in på DVD, fördelen med det är att jag kan klippa bort programmet så att det bara är Emmylou kvar. Tur det, för Bingolotto är verkligen en plåga.

Dagens "Jag är avundsjuk": Faktumet att min mor såg Emmylou, Tanya Tucker m.fl i Stockholm i slutet av 70-talet. Nu ska ju Emmylou uppträda på Cirkus den 30:e maj, men jag har ju inte råd att åka och se henne. Blast!

Men nu till det jag tänkte blogga om från början.
Jag lyssnade på Peter Sarstedts "Where Do You Go To (My Lovely)", och slogs av att den låten bara ÄR Patsy Stone i "Absolutely Fabulous"! Åtminstone kan jag mycket väl se henne framför mig, hur hon hävdar att den låten handlar om henne! Och så säger någon, t ex Saffron "But it's obvious that he's singing about a person named Marie-Claire!", varpå Patsy fräser "It's my mittle name, your filthy little bitch!" Och Edina står brevid och gläfser medhållande att låten skrevs till Patsy. =D

Det är en underbar serie, AbFab. Ta bara en sådan sak som när Edina har en nära-döden-upplevelse och vaknar upp i himlen till tonerna av "Ballad Of Lucy Jordan", och så är det Marianne Faithfull som är GUD!
Så vill man ha det när man går hädan! =D

Dagens: "Hallelujah" - Leonard Cohen
"You say I took the name in vain
I don't even know the name
But if I did, well really, what's it to you?"

Bästa tisdagen på länge

Jag gick den långa vägen hem till Ryd idag, solen sken och jag hade Marianne Faithfull i hörlurarna och min nya svarta kavaj på mig. I skogen var det fullt av både blåsippor och vitsippor, jag kunde inte låta bli att plocka lite. När jag kom hem tittade jag in i badrummet och såg att de har fått upp kakel och klinkers, så nu börjar det likna nåt.

Sedan gick jag och Martin ner till centrum och
hämtade ut paket, det var mina Dustysaker jag köpt på Tradera. Fyra stycken promo ads, och en lp-skiva. Skivan är "See All Her Faces" från -72, och den är alldeles, alldeles underbar! Det tråkiga är att jag inte kan spela den nu när jag bor hos mina föräldrar.
De har nämligen rationaliserat bort det där med lp-spelare, oerhört idiåtiskt gjort (ja, jag har bytt ut O:et mot ett Å, det ska vara så). Fast vid närmare eftertanke är det kanske är lika bra, jag kanske skulle spela sönder skivan annars. =)

Som ni förstår har det varit en bra dag idag! Och det trots att jag har ont i halsen och känner mig allmänt ämlig (brukar bli ganska nere och gnällig när jag är förkyld)!

Dagens: Willie & Laura Mae Jones - Dusty Springfield "When you live of the land You don't have the time to think about another man's colour"

Helgen

Det har varit en helg av ytterligheter, i lördags hade jag det jättekul, men gårdagen var skittråkig. Det är typiskt mig, jag blir alltid helt uttråkad dagen efter jag har gjort något roligt.

Och lördagen var verkligen rolig, inte för att vi gjorde något speciellt, men det var själva grejen att träffas och prata och skratta åt allt och inget. En av de största behållningarna var ju när jag retade Eva genom att läsa högt ur en viss bok (skriven av en viss föreläsare).Jag läste på riktigt ful kulturmänniska-från-Malmö-dialekt och det gick inte hem alls, Eva gjorde väldigt fula tecken åt mig där ett tag. Men när jag läste samma text på min bredaste östgötska blev hon nöjd.

Sedan lyckades jag få Nina att bli helt till sig över någon konstig min jag (helt ovetandes) hade gjort. Det var tydligen bland det mest komiska hon hade sett. Annars slängde vi mest kuddar på Eva, och sköt hårsnoddar på henne. Och så analyserade vi en viss sängscen, som gjorde oss alla smått generade (prydhet verkar smitta av sig). =D

Årets första maj har inte märkts av mycket hos mig, det känns lite ovant faktiskt. Nu var det ju några år sedan jag var ute och tågade, men jag har de senaste åren iallafall tagit mig ner på stan och första-maj-flanerat lite. I år var det inte väder för det, så jag höll mig (som en äkta medelsvensson) inomhus. Men som den vänstervridna människa jag är måste jag ju högtidlighålla dagen på något sätt, så jag ska sjunga Internationalen för mig själv innan jag går och lägger mig.



Dagens låt: Friend or foe - Adam and the ants