Framtid..? Konstigt ord egentligen.

Idag känns det lite bättre. Det är verkligen upp och ner som gäller nu, väldigt energikrävande. Jag hoppas att saker och ting kommer att bli bra så fort det har ordnat sig för mig med sysselsättning och medicinering. Det värsta är att det kan dröja med bägge delarna. Men på fredag ska jag iallafall på ett möte med en lönebidragshandläggare, jag kanske vet mer om min framtid efter det.
Vad det gäller medicinen rör det väl sig om ett par månader innan man kan märka någon skillnad.

Usch, ser inte fram emot morgondagen. Jag måste göra en massa saker jag verkligen inte uppskattar. Bl a ringa till mitt gamla jobb, samt meddela CSN om att jag faktiskt inte kan börja betala tillbaka på mitt studielån eftersom jag inte har några som helst inkomster. DÅ är de minsann snabba, när det gäller indrivning. Det är sant, det man skrålade i tonåren - "Staten och kapitalet, de sitter i samma båt".

Eftersom gårdagens inlägg mest bestod av en inte till livet särskilt positiv dikt, ska jag nu lägga in en som ger mig lite mer hopp. Gäller att åtminstone försöka ha lite balans på livet.

"Jag har en lyckokatt i famnen,
den spinner lyckotråd.
Lyckokatt, lyckokatt,
skaffa mig tre ting:
skaffa mig en gyllne ring,
som säger mig att jag är lycklig;
skaffa mig en spegel,
som säger mig att jag är skön;
skaffa mig en solfjäder,
som fläktar bort mina påhängsna tankar.
Lyckokatt, lyckokatt,
spinn mig ännu litet om min framtid!"

Edith Södergran