Stunder av klarsynthet

Jaha, här sitter man då kl. fem på morgonen med svidande ögon. Sova verkar vara uteslutet för min del. Tröttheten finns där, men inte förmågan att somna. Tyvärr är jag inte sådär roligt trött som jag var för en vecka sedan, snarare känns det mesta rent bedrövligt.

Hela mitt liv känns bedrövligt just nu (med några få undantag). Jag är glad att jag har förmågan att se såpass klart på mitt mående att jag förstår att jag måste ta tillvara på minsta lilla sak som känns bra. Om det så bara är en låt som spelas på radion, eller att ljuset faller på ett vackert sätt över ett gammalt nedfallet träd.

Och så försöker jag, så gott det nu går, att leva i nuet. Men det är svårt att inte tänka på jobbiga saker som kan/ska hända, eller sådana saker som verkligen har hänt. Positiva saker är ju bra att tänka på, men det lyckas alltid slingra sig fram någon tanke som får mig att omedvetet associera till något hemskt. Skitjobbigt, snart tror jag att jag slutar tänka helt. Men det går ju inte (har faktiskt försökt).

En annan sak som håller mig uppe är att människorna i min närmaste omgivning stöttar mig, var och en på sitt sätt. Det är jag jävligt tacksam för, det är inte alla som har den tryggheten. Man måste själv gå den svåra vägen tillbaka till livet, men det blir väldigt mycket lättare vandring om man har någon med sig.


Nattens låt: Book Song - Fairport Convention