Friday I'm in love! *sjunger*

Huvvaligen, idag har jag inte kunnat äta något annat än yoghurt och bananer! Anledningen är att jag har en massa sår i munnen, så kallad afte. Jag får sådana med ojämna mellanrum. Det beror på en jättekraftig virusinfektion jag hade för sju år sedan. Jag fick då ligga på sjukhuset med dropp och grejer, för jag hade munnen så full med sådana där sår att jag inte ens kunde dricka vatten för att det gjorde så ont.
Så illa är det ju inte nu, men irriterande nog! Mamma och pappa köpte pizza idag, men jag kunde bara äta min jävla yoghurt!

Jag hoppas att det blir bättre tills imorgon, för då ska jag upp till den Kungliga Hufvudstaden och träffa Eva och Nina! Det ska bli mycket trevligt. Det som dock är mycket ledsamt är att Hannah inte kunde vara med... Men som tur är ska hon komma hit så fort vårat badrum är brukbart igen.

En annan bra sak är att jag har fått en mycket snygg svart kavaj i min ägo idag! Jag har letat en i över två år, utan att ha hittat något vettigt. Men nu fann jag precis vad jag ville ha, den är figursydd med sneda ficklock, och lite rundad i kanterna framtill. Först var jag helt deppad, eftersom jag inte hade pengar nog att köpa den denna månad. Men min käre far erbjöd sig att betala den, som tack för att jag klipper hans hår. Jag blev jätteglad! Med min tur skulle den säkert ha sålts ut och plockats bort från sortimentet innan jag hade fått råd, så det var en finfin frisörskelön.

Nu kanske ni undrar hur min pappa egentligen ser ut i håret när Sigyn har gått lös, men det är inte så illa som det låter. Jag klipper honom med en hårtrimmer, så han får en sorts crew cut. Martin, däremot, klippte jag faktiskt med sax för ett par veckor sedan! Jag försökte att få till en 40-talsfrisyr med kort i nacken och lugg som hänger ner i pannan, och det blev väl ganska bra. Fast han klagade efteråt, så nästa gång får han vackert ta och pallra sig iväg till någon professionell! =P


Dagens låt: Moonlight Shadow - Maggie O'Reilly

Nu ni!

Nu har det hänt grejer i KFFK! Tv400 ska göra ett inslag om oss i ett program som heter "Tv om tv". Eva och Nico ska vara med, de ska överlämna listan med namnunderskrifter (för repris av Kvinnofängelset) till en av cheferna + en tröja (programledaren ville tydligen gärna ha en). =D

Så nu, gott folk, ta och skriv på listan (klicka på bannern här nedanför)om ni inte redan har gjort det! Och tvinga vänner och bekanta också, så kanske antalet närmar sig de 500.
Och ni som aldrig har sett ett avsnitt, skriv på ni också, ni har inget att förlora (utom de 2 minuter som det kan ta att skriva in namn och email). Det är tillräckligt mycket med slätstrukna tävlingsprogram och dokusåpor som det är på tv, det behövs något som sticker ut. Och det gör verkligen denna serie, den är KULT!



Men skynda er att skriva på, innan Nico skriver ut listan!

Monday monday...

Nu är jag och kissarna gjort oss hemmastadda på Götgatan 19. Katterna beter sig som om de alltid hade bott här, och jag känner mig automatiskt hemma, eftersom jag faktiskt bodde här i tre år innan jag flyttade hemifrån. Jag saknar min make dock, men han ska komma hit imorgon och så ska vi gå och kolla på Dr Martens åt mig! Hoppas att de jag vill ha finns inne bara, orkar inte gå och vänta på att det ska beställas och ha sig. Jag tror att jag vill ha svarta faktiskt...

Var hos läkaren idag, och jag ska få byta medicin eftersom Remeronen jag äter nu inte fungerar något vidare. Jag har mest biverkningar av den. Nu ska jag få äta Zoloft, den verkar vara mer lik de mediciner jag har ätit tidigare. Och alla mediciner har faktiskt funkat bra på mig (förutom Remeron då), så jag hyser tilltro för att denna också ska göra det.

Jag kom hem lagom till att se filmen jag nämnde i förra blogginlägget, och det var mycket trevligt. Massor av fula robotgrejer anno 1966, och sådant är alltid skoj! Dessutom hade de lagt på en massa fåniga ljudeffekter, och det gör det hela ännu roligare.


Dagens låt: "You never come closer" - Doris

SPION I TROSOR

Jag vet, urfånig titel, men what the hell, det är ju en 60-tals komedi med Doris Day vi snackar om! Undertecknad har väntat i månader på att den ska dyka upp i TCM's tablåer. Det är en sådan där film som de kör med jämna (eller kanske ojämna) mellanrum. Jag har bara sett snuttar av den tidigare, det är den där typen av komedi med fåniga förvecklingar, töntiga skämt och klantigheter ( t ex som att två personer lyckas fastna med fötterna i samma paraplyställ!)

Precis vad jag behöver se med andra ord! 60-talshumorn verkar ha varit väldigt... speciell. Något krystad kanske, men ändå så fri på något sätt. Det verkar som att man inte behövde vara rädd för att verka töntig, för var man töntig så var man rolig! Visst, jag ser ju säkert inte på de där gamla filmerna på samma sätt som de sågs då. Nu skrattar man ju minst lika mycket (om inte mer) åt det B:iga i dem, som åt de egentliga skämten. Ta t ex en film som Goldfinger, jag ligger alltid dubbelvikt i soffan av skratt åt Sean Connerys lilla babyblå frotté-sol-dräkt, eller åt hur soldaterna reagerar på gasen Pussy Galore släpper ut med sitt flygplan. De lägger sig ju fan ner innan ens planet hunnit förbi!

Visst, B:igheten i all ära, den skrattar man mycket åt. Men det som verkligen var menat som skämt är inte så dumt ändå, även om det känns lite tillrättalagt. Man får en viss hemtrevnadskänsla, och man känner sig på något konstigt vis trygg i det, att man nästan vet vad som kommer att hända. Och man behöver inte sitta och anstränga sin stackars hjärna med att förstå något sofistikerat skämt, utan humorn är antingen rent visuell (typ, någon sätter sig på en tårta), eller så är det rent språkliga lustigheter (som i "What's up, Doc?/Goddag yxskaft").
Hur som helst kan man bara slappna av, och inte oroa sig för att något skämt ska vara över gränsen till det osmakliga eller obehagliga.

Nu säger jag inte att jag tycker att allt av modernare typ är dåligt, det finns massor av nyare filmer jag tycker är roliga. Men ibland behöver man lite gammal hederlig slap stick, det är bra för själen. "Spion i trosor" sänds den 24/4 kl. 15:35 på TCM. (Originaltiteln är förresten "The Glass Bottom Boat")


Dagens låt: "Poupée de cire, poupée de son" - France Gall

Katter, badrum och öl!

Den här underbara bannern gjorde Hannah åt mig! Visst är den fiiin?
Jag borde fixa en site för kissarna, där jag kan lägga ut lite bilder på dem. Det har genom åren hunnit bli ett antal anekdoter om både Viking och Fjodor, så det vore ju också något att göra tillgängligt för de som kan tänkas vara intresserade.

Annars händer här inte mycket, jag sitter med Viking som en boa över mina axlar. Och så dricker jag öl för första gången på alldeles för länge. Det har gått långt när t o m ens egen far sticker åt en en kasse öl, han tyckte visst att vi behövde lite! =D

Och på måndag börjar de riva ut vårat badrum...*urk* Hyresvärden har ställt upp en barack med dusch och toa på parkeringen, som alla här på gården ska få privilegiet att nyttja under tiden renoveringen pågår. *yeah*
Jag tänker INTE dela badrum med mina grannar, det är bara för mycket! Jag är en sådan person som måste in i duschen bland det första jag gör på morgonen, annars vaknar inte jag ordentligt. Ska jag då strosa ut här på gården endast iförd morgonrock, med famnen full av schampo, tvål och balsam? Skulle inte tro det...

Som tur är får jag bo hos mina kära föräldrar medans renoveringen pågår. Jag och katterna, vi vill inte att de ska behöva utstå den ljudnivå som kommer att bli när de bilar upp golvet i badrummet. Martin kommer att bli kvar i lägenheten dock, han ska "vakta" den säger han. Måste vara något typiskt manligt, det där med att vägra fly hemmet... Men det är ganska skönt att veta att han är kvar här och ser så att allt går rätt till. =D

När Sigyn och katterna kan komma hem igen?
Den 10 maj ska badrummet stå färdigt, så i två och en halv vecka ska man bo hos föräldrarna. Och sedan har vi ju en trevlig hyreshöjning att se fram emot, så skoj (badrumsrenoveringen är tvång från hyresvärdens sida)! Men nu ska vi inte vara helt pessimistiska, badrummet kommer att bli jättefint när det är färdigt. Kakel, klinkers och nytt badkar + en elektrisk handdukstork. Alltid något!

Dagens låt: "Ska vi plocka körsbär i min trädgård" - Ann-Kristine Bärnsten (men vaddå, det är väl trevligt att plocka körsbär?)

Jag kollade på "VH1 Classics" idag, det var minst sagt upplyftande. För det första upptäckte jag att Marie Winter hade en discohit på 70-talet! Neee, där lurades jag allt, men Alicia Bridges ger mig väldiga Winter-vibbar. Vet inte om det är håret som gör det, men jag fick upp bilder av Marie dinglandes i helikoptern när jag såg videon till "I love the nightlife". =D

En annan video de körde som fick mig på gott humör var "Animal Crackers" med Melanie. Jag hade aldrig någonsin hört talats om henne, men direkt när jag såg henne blev jag glad! Och ännu gladare blev jag när jag hörde låten, den är liksom helt vrickad. Man får känslan av att hela låten är ett skämt som bara hon förstår, hon verkar ha jättekul med sin gitarr på scenen. Och så sjunger hon på ett väldigt speciellt 60-talssätt, som för tankarna till Woodstock. Inte helt olikt Grace Slicks sätt att sjunga. Som tur är spelade jag in hela programmet på DVD, så nu kan jag se detta underbara framförande när jag känner mig nere eller uttråkad.

Varför kunde jag inte fått vara ung på 60-talet? Tror att jag hade varit mycket gladare då, det verkar ju ha varit ett samhällsklimat som är ljusår från det vi har idag. Men, jag kan ju alltid titta på gamla inspelningar, lyssna på musiken, se bilderna och t o m köpa autentiska prylar från 60-talet. Och det får man ju vara glad över, det hade ju varit värre om jag hade varit besatt av t ex 1790-talet. =)

En bra dag!

Jag och Martin passade på att åka på en biltur idag, det var så fint vårväder. Vi åkte till ett ställe som heter Grensholm och ligger på andra sidan sjön Roxen, från Linköping sett. Där på en klipphöjd ligger ruinerna av en borg från medeltiden, den har inte varit bebodd sedan 1500-talet. Det är verkligen ett jättefint ställe, det enda jobbiga är att det fullkomligt kryllar av ormar där. Vi såg sju snokar inom 10 kvadratmeter på fem minuter, och jag vågar inte ens tänka på hur många huggisar vi måste ha gått förbi! Men min ormskräck verkar ha lugnat sig, jag kunde stå bara ett par meter från dem utan att få gelévarning i knäna.

Sedan slog vi på stort och köpte hem mat från Burger King + en glasstårta vi ska kalasa på senare. Jag tyckte att det fanns skäl att fira idag.
För 67 år sedan föddes nämligen Mary Isobel Catherine Bernadette O'Brien i Londonförorten Ealing. Hon dog strax innan hon skulle fylla 60 år, saknad av fans över hela världen. För de som känner sig som levande frågetecken kan jag tillägga att hon är mer känd under namnet Dusty Springfield. =)

Sjukhus, och tankar sådana för med sig

Jag och pappa har varit och hälsat på mamma på sjukhuset, hon har genomgått en operation i förmiddags. Efter fem år av ryggont har hon nu äntligen fått göra en förminskning av bysten. Jag trodde att hon skulle vara helt borta, men hon verkade jättepigg och åt inget starkare än panodil för smärtan.
De verkar verkligen ha kommit framåt med narkos, kommer ihåg när jag opererade bort tonsillerna -87. Då var jag helt borta i nästan ett dygn, och man brukar ju säga att barn repar sig snabbare än vuxna. Mamma ska få komma hem imorgon iallafall, så det är ju ingen längre sjukhusvistelse tack o lov.

Det var lite jobbigt att återse lassarettet i Motala dock, det var ju där min faster Siv gick bort i cancer för ett par år sedan. Vi var där och vakade under hennes sista dygn, och var hos henne när hon somnade in. Så det kändes en del när man såg den där byggnaden igen. Vi var uppe på kyrkogården också, och satte ett fång mörklila tulpaner på hennes grav.

Näe, nu måste jag ta mig lite te, har varit alldeles frusen i flera timmar.

En till!

Nu har även maken fallit till föga och börjat blogga! Känner jag honom rätt kommer hans bloggande att handla om allt ifrån att odla sitt eget té, till olika sorters historiska blankvapens för- och nackdelar i närstrid. =P

Han använder (precis som många andra) WordPress, och eftersom vi faktiskt äger en domän kanske jag skulle överväga att ha min blogg där också. Men det får bli en senare fråga, just nu orkar jag inte hålla på och krångla med det. Mañana...

Ännu en sömnlös natt

Men det är inte så farligt att vara vaken när man har såhär trevligt sällskap:




Annars har jag det ganska jobbigt just nu, är mestadels av tiden orkeslös och nere. Men samtidigt kan jag bli väldigt glad av små ljusglimtar i livet, så jag bloggar hellre om dem.

Tre saker som sätter Sigyn i extas:

1. Gitarrsolot i "What do you do when love dies" från albumet "Dusty in Memphis". Visst var Dusty en duktig (och i 90% av fallen uncredited) producent, men Jerry Wexler och gänget var inte så dåliga de heller. Vilket sound!!!

2. Alla fina 60- och 70-talsklänningar på Ebay. Jag håller på och letar runt efter inspiration till vad jag ska ha på mig på Hannahs och Pers bröllop, och hittar hur mycket snyggt som helst. Men jag ska nog försöka sy själv (med hjälp av mamma), för att vara säker på att få rätt passform.

3. Att äntligen få höra koltrasten sjunga om kvällarna.


Jag upptäckte just att jag har "fått" det finaste blogginlägget någonsin av Hannah, och blev så rörd att det trillade en liten tår. Du är bäst Hannah, önskar att det kunde vara alla förunnat att ha en sådan människa som du till bästaste vän. Love you.

Nattens låt: "Twilight" - Electric Light Orchestra.
Det är en av de låtar som verkligen följt mig genom livet. Jag gillar den faktiskt lika mycket nu som jag gjorde när jag var liten.

Ibland undrar man

Jag var hemma hos parenteserna en sväng tidigare ikväll, pappa berättade för mig att sångaren Gene Pitney dog i onsdags. Jag kände mig alldeles konstig när jag hörde detta, för grejen är att jag tänkte på Gene just i onsdags!!!

Jag ska förklara lite närmare. Jag har aldrig reflekterat särskilt mycket över denne man, men jag har ju vetat vem han var. Jag visste vem han var också innan jag fick upp ögonen för Dusty. Det var ju han som var först med att spela in låten "24 hours from Tulsa", som även blev en hit för Dusty. Jag har några bilder från ett tv-framträdande de två gjorde tillsammans, de ser ut som att de hade det väldigt kul.

Saken är den att jag (tills nu) inte riktigt har vetat vad jag ska tycka om Gene's sätt att sjunga, det låter nämligen ganska speciellt. Han sjunger med en smått nasal röst, på ett väldigt melodramatiskt sätt.
Så, av någon anledning satt jag i torsdags och lyssnade på de få låtar med Gene jag har, och kom på att jag nog gillar detta speciella sångsätt.
Jag tänkte att jag nog skulle försöka få tag på fler låtar med honom. Han skrev ju även låtar åt andra artister, t ex "Hello Mary Lou" som Ricky Nelson fick värsta hiten med. Den låten har jag gillat ända sedan jag var liten. Pappa brukade spela den i bilen, och jag tänkte alltid på en av favorithästarna på ridskolan (som hette just Mary Lou). =)

Men det hela är nästan lite läskigt, hela mitt 25-åriga liv har gått utan att jag har tänkt särskilt mycket på Gene Pitney och hans musik. Och så när jag väl börjar göra det, så är det samma dag han dör! Man undrar ju om det har något samband. Sker olika saker av en slump, eller är det verkligen en mening med allt? Och vad tusan skulle den meningen bestå i?
Han blev visst endast 65 år, bara två år äldre än min pappa.

Ny frisyr?

Jag fick en plötslig lust att gå och klippa mig i förra veckan, och tänkte att om lusten håller i sig så kanske det vore en god idé. Jag hade tänkt mig något i stil med denna ljuvliga frisyr--->

Maken har dock lagt in något sorts veto i frågan, han tycker att jag istället ska börja tupera upp håret och ha hövålmsfrisyr, något som iofs är VÄLDIGT förknippat med good old Dust (och sådant tilltalar mig absolut). Men anledningen till att jag inte gör detta är dessa tre punkter:

1. Det är jobbigt.

2. Man måste tänka på att inte luta huvudet mot något under dagen.

3. Man måste ha i MASSOR med hårspray, och håret blir slitet.


Fördelen med den kortare varianten av 60-talsfrisyr är att den på sin höjd kräver att rufsa i lite hårmousse, och så behöver man inte göra så mycket mer än att rufsa till den lite under dagens lopp.

Så... Nu, gott folk kommer Sigyns första poll!!!

Hur skall Sigyn göra med sitt hår?
	Klippa det halvkort som Dusty (den lättskötta varianten).
	Låta bli klippningen, men börja tupera upp det i Dusty-inspirerad hövålmsfrisyr.
	Strunta i alltihopa och ha håret utsläppt som vanligt.
Free polls from Pollhost.com

Insomnia

Jag vet fan inte vad det har varit med mig inatt! Jag har varit varm och kall om vartannat, ena stunden har jag varit glad, och 10 minuter senare har hela världen närapå gått under. Dessutom har jag ryckningar i mitt vänstra öga, och de gamla hederliga "Efexorstötarna" gör kortslutning i mig titt som tätt. Usch och fy!

Jajemän, jag har gått ner ytterligare i medicindos! Snart funderar jag på att sluta med skiten tvärt så att jag blir av med problemen. Men samtidigt vågar jag inte göra det, känns som om allting hänger på en alldeles för skör tråd för att jag ska våga chansa.

Sådana här nätter är det tur att man har gamla KF-avsnitt att kolla igenom. Att se på dem är som att ta en sorts mental semester, man slipper sitta och sega sig igenom ångesten på egen hand. Aldrig har en TV-serie betytt så mycket för mig som KF gör.

Det är konstigt egentligen, jag är inte typen som blir fast i TV-serier på det viset, man börjar ju undra om det finns någon mening i det. Hade jag inte blivit så fast i KF, hade jag inte hittat till forumet. Och då hade jag gått miste om några av de underbaraste människor jag någonsin träffat. Ni vet vilka ni är.


Nattens låt: "On the inside" - Lynne Hamilton