Grodor och grävda gravar

Idag känns det faktiskt bättre, det var nog en vändpunkt igår. Jag har dubblat min medicin idag, och bara vetskapen om att den med all sannolikhet kommer att förbättra mitt mående inom ett par veckor, gör att jag känner mig lite piggare.

Idag har jag och maken varit och inhandlat diverse prylar med vuxenpoängsfaktor: ett duschdraperi med bubblor som är fyllda med något blått flytande grejs, som smällplast ungefär (fast man ska nog inte smälla de här bubblorna, hehe), en solcellslampa i form av en fjäril på en pinne att ha i trädgården(den ser inte så trashig ut som den låter) och diverse blomsterfröer.

Martin har grävt upp ett litet rektangulärt blomsterland, där vi har sått fröerna, grejen är bara den att det just nu ser ut som att vi har en grav i trädgården! Intrycket förstärks i och med att vi har satt dit två vanliga soldrivna trädgårdslyktor, så det ser ut som en nygrävd grav med tända ljus. Mycket komiskt! =D

Fjodor har förresten hittat en liten vän i trädgården. Vi har länge undrat varför han ligger och stirrar in i hörnet där vi har alla örter och kryddor planterade, men vi har mest trott att han ligger där och filosoferar. För några dagar sedan upptäckte jag en liten groda där, så det är förmodligen den han ligger och spanar efter hela dagarna. Jag tror att den har sitt bo där, men idag såg jag att Martin har slängt in en massa lerkockor i det hörnet, från när han grävde blomsterlandet. Jag blev lite upprörd, jag vill ju inte att grodan lämnar oss, jag tror att Fjodor skulle bli ledsen då. Men jag har fått uppfattningen om grodor att de är ganska tåliga, och gillar när det ligger lerkockor huller om buller (hoppas jag).

Dagens visa: "Hoppets sång" (Den där barnvisan om grodan som klarade livhanken för att han hade hoppet kvar, men jag tror att jag nästan är ensam om att kunna den. Söt är den iallafall.)